(1997) feb -98
Desiree är CP-skadad och epileptiker. Hon kan inte gå och inte tala. Hela sitt liv har hon tillbringat på olika anstalter - från det att hon blev bortlämnad, bortstött, vid födseln.Hennes mamma tog sig istället an tre fosterdöttrar - Christina, Birgitta och Margareta. Deras mycket olika levnadsöden får vi följa i boken, som berättas dels i nutid och dels som tillbaka blickar på systrarnas liv.
Det är intressant att följa Desiree. Hon berättar - som 'jag' i boken - om livet på vanföreanstalt, sjukhem, långvård och sjukhus. Hon berättar på ett mycket gripande sätt om känslan att aldrig vara den viktigaste personen i någons liv. Inte ens när hon föddes var hon viktigast, utan har alltid varit ett stycke "drivved".
Birgittas liv är också intressant för det är så vida främmande mitt.
Alla fyra har framför allt en mycket sorglig barndom men även det liv de nu lever är fyllt av sorg.
Mycket skickliga personbeskrivningar! Majgull Axelsson fick Augustpriset 1997 för Aprilhäxan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar