(2009) 04-10
Kunzelmann den yngre är en riktig looser (tycker i alla fall jag). Han bränner pengar som torra löv, är sexmissbrukare och får aldrig iväg de artiklar han förväntas skriva för att kunna försörja sig. Hans skulder håller på att dränka honom. Då dör Kunzelmann den äldre och den yngre vet inte riktigt om han ska sörja eller glädjas. Hans far är nämligen en erkänd konstkännare och i villan hemma i Falkenberg (för att inte tala om i bankvalvet) har han konst värd miljonbelopp. Men när allt påstås vara förfalskat börjar Kunzelmann den yngre en resa bakåt i tiden, för att själv ta reda på vad som egentligen var sanningen i hans fars liv.
Bokens sju delar (drygt 500 sidor) är uppdelade så att varannan handlar om den yngre och varannan om den äldre. Två lysande skildringar där jag tycker att den äldre Kunzelmanns historia är mest intressant (MYCKET intressant till och med) men de delar som handlar om den yngre är roligast. Vallgren har dessutom lyckats skriva de två delarna med två olika typer av språk. Skickligt! Jag tycker det här är en riktigt, riktigt bra bok!
Som gammal falkenbergare är det också roligt att läsa det som handlar om hemstaden. Författaren och jag gick på Falkenbergs gymnasium samtidigt, han två år äldre. Så det han minns av staden minns också jag. Han hade gärna fått skriva mer om Falkenberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar