mars 2000
En efter en drabbas människorna av blindheten. Alla utom en; hustrun till en ögonläkare. De första 300-400 spärras in i karantän eftersom man är rädd för den fruktansvärt smittsamma sjukdomen. I karantänen lever människorna som djur. Inger ser (mer än kvinnan som istället ensam får bevittna alla vidrigheter), toaletterna slutar att fungera, maten blir en maktfaktor och en stridsvara. Utanför vaktar beväpnade vakter som skjuter dem som försöker ta sig ut. Efter några månader försvinner emellertid vakterna och människorna där innanför förstår att även vakterna blivit blinda. Kvinnan och hennes sex följeslagare tar sig ut. Där utanför möts de av ett samhälle som totalt har kollapsat. Var enda människa är blind. Affärerna är plundrade, alla letar efter mat, sopor och döda djur och människor kantar gatorna. Det är full kaos.
En annorlunda bok, för mig - helt overklig men ändå väldigt trovärdig. Man slås av hur viktigt det är att alla drar sitt strå till stacken om inte samhället ska gå under. Författaren har valt att bara använda kommatecken och några få punkter. Inga andra skiljetecken och stycke-indelningar. Det funkar men jag förstår inte riktigt syftet.
Boken är intressant och klart läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar