(2006) feb -07
En hemsk berättelse om Leena som växer upp i Ystad på 60- 70-talet, till alkoholiserade föräldrar. Hennes föräldrar är periodare och perioderna blir allt längre. Allt mer blir Leena den som känner ansvar även om hon, som är ett litet barn, inte klarar av det. Kylskåpet är nästan tomt. Det som finns där inne är torrt eller mögligt. Hon och syskonen får äta sig mätta i skolan, varifrån hon också ibland smugglar med sig ett litet matpaket till hunden. Storebror Markku flyr hemmet och kommer allt mer sällan hem. Lillebror Sakari slutar prata. När Leena allt oftare börjar sova hos kompisen Åse, som bor granne, har hon ingen aning om var syskonen finns. Genom väggen hör hon hur pappa slår mamma och vill skynda sig hem för att försvara sin mamma.
En helt fruktansvärd berättelse. Så här har verkligen många barn det! Alakoski fick Augustpriset för boken 2006, och det förstår jag. Inte bara berättelsen utan också språket är mycket bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar