2008 (12-22) Nobelpristagaren 2022 Annie Ernaux har här skrivit en memoarbok som inte handlar om henne själv utan om alla. Särskilt om alla i Frankrike. Hon har på ett skickligt sätt fått med det mesta av både det största och det minsta, som hänt sedan hon föddes 1940 och fram till 2008 då hon skriver Åren. Det är modeflugor, tv-program, uttryck, sätt vi rör oss på och terrorattentat men även hennes eget liv. Men hon skriver om sig själv i tredje person.
Jag är imponerad av hur hon lägger upp hela historien, det är bra, men jag fastnar inte alls. Snarare skummar jag mig igenom flera partier. Jag vill ha en huvudperson, någon att följa. Nu är det bara ytligt. Och eftersom mycket handlar om Frankrike så kan jag inte heller i historien hitta det jag vill. Måste dock erkänna att från 1980-tal och framåt så blir det lite mer intressant för mig.
Jag jämför lite grand med Vi de drunknade av Carsten Jensen. Den har inte heller någon bestämd huvudperson men ändå handlar det hela tiden om någon. Om oss. Personer nämns vid namn och de rör sig alla runt en bestämd huvudperson även om denna däremot inte är namngiven då hen annars skulle bli över 100 år. Till skillnad från Åren är Vi de drunknade också en berättelse. Åren är en upprapning av händelser som sällan var och en får mer plats än ett par meningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar