2010 (10-23) I den här boken berättar Patti Smith om sin långa vänskap med Robert Mapplethorpe och det är verkligen jätteintressant läsning. Intressant för att det är två riktigt stora konstnärer det handlar om och för att vänskapen är så fin. De träffades så gott som genast efter att Patti Smith flyttat till New York, flyttade ihop och levde på brödsmulor. Delade på allt, hjälpte varandra med allt. Delade även en sexuell relation trots att Mapplethorpe var homosexuell. (Eller snarare bisexuell, åtminstone med Patti.)
Patti Smith skriver öppet och ärligt om deras relation och det är fantastiskt att få följa dessa båda världsstjärnor från allra första början. Det är en väldigt ödmjukt skriven bok. Inte någon gång gör Patti Smith sig själv stor. Hade man inte haft facit i hand hade man inte ens fattat hur stor hon blev under de här åren och fortfarande, i ännu högre grad idag, är. Efter den här boken gillar jag både henne, hennes musik (som jag tidigare inte lyssnat på) och, som sagt, den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar