(1996) juli -98
En härlig och charmig berättelse, som egentligen är väldigt deprimerande. Den handlar om en 25-årig kille som i sin ensamhet försöker finna meningen med tillvaron. Det gör han genom att kasta en röd boll mot en vägg, banka på bultbrädan och läsa Pauls bok om tiden. Han träffar också Börre, en femårig pojke, och så Lisa. Slutligen blir han bjuden till New York av sin bror, och där tycks allt rätta till sig. Eller...?
Jag beundrar Erlend Loe som kan göra så mycket av egentligen ingenting. Det är ett härligt språk där var enda ord tycks väl genomtänkt och inget onödigt finns med. Topp betyg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar